En dag i tage...

perjantaina, huhtikuuta 27, 2007

Gruppskjutläger, sjukis och många giness

Dehär e första bloggen som ja skriver då jag e inne på brigadområdet, och det lyckas därför att jag har min bärbara dator med mig och den kommer säkert o va med mig ganska ofta hit fö de e så lätt o skriva redan på veckan färdigt en del av sin blogg så ha man int så mycke o skriva sen på loman. Dehär kommer o säkert va den längsta tiden som jag aldrig kommer o sitta inne i armén i ett sträck, men denhär tiden har haft o ha sina fördelar. Fösök orka läsa fastän det finns helt jätte mycket text, men de e lättare o läsa dehär än att jag sen behöver berätta 25 gånger enskillt dehär samma sak ti varje kaveri. Kom ihåg att här e sådär 3 veckors juttun...

På söndagen för många veckor sen så var vi o spela futis i Puksu med en ganska så stor grupp. Kommer int mera så mycket ihåg va allt annat jag gjorde sen på söndagen men om jag rätt kommer ihåg så va ja ti grannen o spela spel o i bastun. På måndagen hade vi ännu loma o de kändes bra, o kommer int alls ihåg va jag gjorde då. Va i ganska bra ti brigaden o på tisdagen hade vi lepo dag före onsdagens gruppskjutläger. Vi bara packa vår fältutrustning o hade lätt utbildning, eller lätt o lätt (fysisk fostran i ca 3 timmar) o kvällen gick ti kvällspermission. På onsdagen åkte vi då ti Syndalen och jag hade all saniutrustning med mig och blev genast på bra humör i skogen när jag fick höra att ja ska sova i ett HP (halv plotons) tält med undin o chaffisen när alla andra 107 beväringar sov i små sissitält. Kommer int ihåg exakt vad vi gjorde varje dag, men vår utbildning var mycket bra och roligt o fritiden var bra. Vi öva lite anfall både i ljust, mörkt, i grupp, med stridsparet... De roligaste va föde när vi fick skjuta med hagelgivär och pistol och KES (kevyt sinko). Jag fick jätte mycket uppmärksamhet när jag hade det röda korset i högra armen, och annors också så lärde man känna sina medmänniskor och förmän bättre under lägret när man kunde ta de mera gonastil. Jag hamna ett par gånger fungera ordentligt som sani på lägret, men oftast var det att ge bara burana ti huvudvärket... Hamna ge också ti vår ena löjtnant två buranan. På lördagen kom vi sen tibaka och bara va. Ja få på kvällsare när det en gång fanns chans ti att slippa ut ti en stund när man föde sku sitta veckoslutet inne. På söndagen hade vi futisturnering och det kändes bra o få spela, fastän laget man spela i va int den bästa. Nästa vecka va sen en helt vanlig tjänstevecka och jag va hela tiden i ledet. Utbildningen vi hade var intressant och rolig, vi fick utbildning i MP5 och TAK-85 vapnen och med TAKen slapp vi också o skjuta och vitsi den e bra. Vi fick mata helt jätte mycket med pistolen i två dagar och i slutet gick det redan bra. På veckan var jag också med i 1 KustKs skyttelag i Brigadmästerskapen i skytte. Vi va 10 stycken från 1 KustK som var o skjuta, och det sku nog ha kunna fari mycket bättre, men solen kom rakt i ögonen och annors också var man lite ovan o skjuta långsamt och ordentligt siktade skott. Vi moka nog den dagen också med vår grupp när vi gick ti prisutdelningen ti staben och vi hade nu några som yra lite i formationen som jag ledde och dom yra också sen i formation när vi ståd och vänta på dom andra. Så som ett straff så fick jag leda gruppen 10 varv runt enheten på kvällsfritiden i fullt regn, alltid ett varv gående och två springande. Takten sku hållas, avstånden och rötterna sku hållas och allt sku se militäriskt ut fastän vädret var sådant. De va nog helt rätt ti oss och aspiranten va på kvällen redan helt lepo med mig. Fredagen var sen en dag jag väntat på länge, jag sku på min första kommendering med KBG, och första platsen var Våroasen i Vasa.

Kommenderingen var nog bra planerad och vi få med kommenderingspastor Roland Snellman (Rolli) ti tågstationen med permissionsuniformen, fältare, sovsäck och liggunderlag med oss. Vi vänta där en bra tid före vi börja misstänka på att vår tågtid var fel, och det var ju fel. Vi hade fått busstid men tågbiljett, så de va bara mars-mars ti enheten, titta när tåget sku åka från Karis ti Böle och säga lite spaka ti GRKs skrivare. Vi hade ingen annan chans än att ta min bil o fösöka hinna ti tåget. Vi märkte att i Karis hinner vi inte stiga på tåget, så vi fortsatte rakt ti Böle och där blev det också ganska problematiskt när vi hamna i rusning och kom två minuter före tåget åkte från Böle ti Seinäjoki. Vi hade byte i Seinäjoki ti ett tåg som sen förde oss fram ti Vasa. På vägen ti Vasa fick jag höra en kiva överraskning, jag sku ju ha människor i Våroasen som jag känner. Dessa var Sofie, Sofia, Melinda och Cessi som arbetade på Ungoasen. Vår resa gick bra och i Vasa så var Heidi, vår ”förman”, emot oss o visa var vi ska sova o var vi äter. Platsen var EFÖ, Evangeliska Folkhögskolan och därifrån var det inte änns nån jätte lång väg ti själva Oasen som var i Övningskolan. På första dagen hjälpte Rolli o ja o sätta festsalen i skick och bära tunga saker. Sofie och flickorna kom också på besök ti Övis var de hade bokförsäljning. Om nu ingen vet så e alltså flickorna i en ”skola” och ti de hör att dom e o arbetar i en kristen bokhandel, mera information av nån av dessa flickor. På kvällen va vi ti Ungoasen och fungera där som ordningsmän, slappt arbete. Lördagen var en rolig dag, vårt arbete me Snellman var att diska lunchdisken i EFÖ och de va sen där på ett sätt. På kvällen var det sen Oasfesten, var vi sjöng mycket, lyssna på mycket bra tal och KBG presentera sig. Presentationen inleddes med Jonoon järjestys, som chef i ledet jägare Mikkonen. Tahdissa mars ti scenen, Osasto SEIS, Käännös vasempaan PÄIN, Ojennus, Katse eteenpäin. Lepo, ASENTO, GOD KVÄLL VÅROAS(med hälsning)!!! -”GOD KVÄLL KBG!”- Oi vitsi hu de kändes bra och publiken tyckte om det. På kvällen va vi igen ti Ungoasen och där fick man sen säga hejdå ti flickorna som sku åka på natten redan iväg. På söndagen packa vi sen alla kamor och tog dem med ti Övis var vi fick lyssna ti den sista och enligt min åsikt säkert bästa talet under oasen. Vi hade ju två utländningar som hade tal för oss, en från Israel och en från Pakistan. Han som var från Israel kunde faktiskt hålla tal och fick publiken med honom. Det var ett nöje att lyssna på honom och se hur han inlevde sig till sitt tal. Det är en sak som dom som inte var på oasen missade, de sku ha vari värt o se de. Dehär va nu int så mycke skrivet om oasen, men säkert så skriver nån annan mera om den. Efter att alla fari så städa vi lite i Övis före vi fick bilskjuts ti tågstationen. Därifrån vade igen Seinäjoki-Böle vägen, och i Böle så lämna jag Snellman o åka tibaka ti brigaden, ja få snabbt hem via. Farsan va efter mig och hemma så va ja i en snabb bastu och annors så få tiden ti att sitta vid datorn. Åkte med bil tibaka och hade med mig min bärbara dator och en stor mängd DVD filmer. Kommendering avslutad. Bilder från Oasen kommer någon.

På måndagen sku ja ti sjukis o börja som dejour, men inte före jag gått me milpol en ca 25 km fältarmarsch och haft saniväskan med mig. Jag trodde de sku bli helt hajor, fö de längsta sträckan jag ha måsta gå me fältaren före de ha vari från min enhet ti sjukis, och det är kanske max 1 km kanske... Ti marschen hade jag fått 3 olika direktiv, först sa serganten som inte änns e i milpol ploton att ja sku ha helt allt med mig, aspiranten som gick marschen med oss sa att ja bara sku ta varma kläder och en annan aspirant sa att packa nu någo i fältaren med dig. Ti slut så pelitti jag ganska mycket och packa i fältaren sovsäcken, liggunderlaget, gonarocken, regnkåpan, t-skjorta och två par sockor o någo annat. Int helt fullständig fältutrustning... Marschen var inte alls hajo, de kändes lite i början men man blev snabbt van och jag hade min fältare jätte bra på ryggen så den ansträngde inte så mycket axlarna o ryggen. Hamna dela ut lite compeed på marschen men ingenting annat gjorde jag med mediväskan sen. Ja märkte under marschen att jag sku nog klara barettmarschen, men frågan e sen att e de värt de. Ok, ja sku få en DP o få en grön barett som jag aldrig får använda, men jag sku använda liksom 24-36 timmar att marschera någo mellan 50-70 km. Troligen så ska ja fungera som sani under marschen o sitta vi någo punkter o se till att alla e i skick och om nån måste sluta så ska ja evakuera honom sen. Men joo, marschen va int alls så paha jag trodde den sku ha kunna vari, men ok, ja hade ju ganska mycke lättare fältare än andra för jag hade så ofullständig utrustning. Efter marschen hade vi material o personlig vård, varefter jag packa mina kamor och få ti sjukis för att börja min dejourering. Där fick jag se att jag ska sitta också vappen i sjukis, de va lite vad jag var rädd för också, och fick sen också veta med säkerhet att jag ska fa på stridsövning 2 lägret nästa vecka. No få se hu de ska gå me de... Min dejoureringstid i sjukis ha hittills vari lugnt o bra, på kvällen tittar vi ofta på leffa o spelar PS2. Ja sitter nog hellre hit än att jag sku va i ledet o tetsa, men tetsande ha också sina kivoga tider. På dagen så hjälper jag me morgonintagningen, ser till att ordningen hålls, gör någo nakkin som att byta moppar och chillar bara och äter och sätter maten fram o diskar sen också någon. De e nog kiva o va i sjukis som dejour, men tiden blir bara lite tråkig på dagarna när du inte får titta på TV, lyssna på musik eller spela någo i dejoursrummet. Som hjälpdejour får man föde sova mitt på dagen när man ska sen orka sitta på natten.

Nästa gång jag slipper på loma borde vara först 9.5, och jag vet att de e en onsdag, men jag tar torsdagen och fredagen lediga så min permission börjar på onsdagen klo 17.45. Samma veckoslut så ha ja hört att de sku va hjälpisweekend så de blir säkert jätte kul o fa ti Björkebo igen. Synd nu ba att jag int kan vara hjälpis på sommaren ti nya mullin, eiku sori, skribor. Ha nog planera o komma på sommaren o besöka ganska ofta på veckosluten o möjligen ha någo program i t.ex. första hjälp. Min massaloma borde inte vara någo problem me de fastän barettmarschen är den veckan, men de e bara kustrobot som hamnar gå den, men de kan va att jag sku funktionera som sanitär under marschen, alltså sitta vid någo punkter o se om någon har någo problem. Nästa vecka e de då stridsövning 2 som e från onsdagen ti lördagen, o med en stor sannolikhet kommer jag inte o vara där så många dagar om sen alls. Sen följande vecka ha vi nu någo program, men vet inte exakt vad. Tänker säkert skriva lite blogg färdigt sen på veckan så jag inte ha så mycke o skriva sen hemma igen. Bilder som jag ha tagi från Våroasen och annors på fritiden så kommer sen hit efter att jag kommit hem och tittat igenom alla bilder. Kom ihåg att denhär e sen skriven oftast mitt på natten, så jag ha kunna vari lite trött så texten kan i någo ställen vara lite seko eller sen ha ja skrivi samma sak två gånger. Tack till Freja som satt denhä inlägge ti min blogg, arméns datorer som int vill copy-paste...

maanantaina, huhtikuuta 09, 2007

Bilder som tagits på påsklovet och äldre bilder jag fått tibaka

Här är nu lite bilder igen, skall i något skede sätta hit såna bilder som jag själv har på min kännykkä som jag kan ha som bakgrundsbilder. Nu få ni njuta eller inte njuta av dessa bilder :















Milpol-sani i ledet, sådär semisti...

Första veckan som sanitär i milpol-plutonen är nu över och jag har en lång loma för det är påsk. Förra veckoslute var jätte rolig och de va roligt o se vänner i kyrkan och på kvällen sen på bibelstudium. Vi åkte me Mokus tibaka i ganska bra tid och det var sista gången Mokus körde mot brigaden i armés kläder.

På måndagen hade vi en kiva dag, vi hade på morgonen orientering på brigadområdet. De va roligt o springa i skogen när man måste hoppa o ändra tempot hela tiden. Jag tycker mera om att springa i skogen i uppförsbackar och på berg var man måste hitta spåret och ändra längden på stegen. Vanlig löpning är också kiva, men skogen ger mer möjligheter. Vi sku hitta 16 punkter och efter 3 punkter var jag redan ledare för hela gruppen (hade fari i andra sista gruppen och vi va 5 grupper). Enda ti 15 punkten gjorde jag samarbete med ett stridspar men sista punkten fick alla hitta själv för efter de va de spurt ti enheten. Jag kom som andra tibaka, men de kändes bra. Sen va de dusch, vilande och mat. På dagen hade vi sluten ordning och öva olika kommandon i formationer och olika formationer. Helt bra repetition. Slute av dagen va helt lepoo bara. Tisdagen var skogdag med övning av försvar. Vi gick ti G-skogen och öva på vägen olika formationer och order. De va helt lugnt o gå, men när man nästan sista mannen i ledet så fick man springa ganska mycket alltid. De va roligt att få skjuta me blåpittor igen på länge, hade int skjutit med mitt vapen en blåpitta eller skarpa på ca 6 veckor. Vi fick tetsa ganska mycket och de va helt kiva, utom sen när man åla på stenar... mindre kiva. Vi hade fältlunch och sen vänta vi bara på sista övningen, ett stort anfall från undina vid stora sandgropen. Jag fick va vår undersergants stridspar och de va helt bra o se hu han sprang ti poteron och hur jag gjorde det. Nu vet jag hu ja ska nästa gång göra det så att det sker snabbt och rätt. Anfallet räckte ganska länge, men vår potero va i ganska dåligt ställe så jag slapp inte o skjuta åt så många håll. Efter de gav vi överlopps patroner tibaka och gick tibaka ti enheten var vi hade vapenvård och personlig vård. På kvällen få jag på kvällsare med en annan sani o vi körde nu lite i Karis o Pojo. Sen måste man ju fa ti Lidl också i Ekenäs. Onsdagen var lepo dag, jag gick inte med på stridsutbildningen för hade tandläkare på dagen. Före de var jag o hämta lite mediciner från sjukis ti mig själv. Medesamma som jag var ti tandläkaren så hämta jag ett par saker ti min sjukvårdsmannaväska. Slutet av dagen gick till att jag bara var. På kvällen få jag igen ti BevKom för att tsiiga någo juttun från nätet och på kvällen va de futismatch och wanhat orka ännu fastän de hade TJ 1... Torsdagen va också lepo dag, hela veckan ha bara vari ett enda lepo. Jag trodde jag borde ha tagi min sjukvårdsmannaväska (Lääk+miesväska) när vi hade cooper, men en undi tog sin. Coopern få nu hu den få, vi gick först ti Ekenäs en lång väg var vi sen sprang. Värdet var nog en av dom bästa att springa i, men jag hade inte rätta klädseln. Hade t-skjorta fastän borde ha sätti polo så sku ja ha kunna springa bara med den. Nu sprang jag med bara t-skjorta. Första varvet gick bra, andra var jag ännu i 3000m takt, men sen glömde man o säga ti mig tiden så visste inte hurudan min fart var. När jag sprungit 4 varv sa man sen 6 minuter 30 sekunder. Var då alltså 30 sekunder efter och måste öka takten. Där var ett stort fel för borde ha sprungi helatiden i början hård takt så sku ja ha blivi van i de och inte göra som jag nu gjorde, öka takten i mitten, orka inte ordentligt och sen i slutet ännu hirvee spurt. 2910m blev det sen, inte bra... De va bara ett strategi fel och klädsel fel. Slutet av dagen få ti personlig vård, städande, väntande och lyssnande på wanhan och se dem fa ut från brigaden när TV-kameror filma dem. På permissionsgranskningen läste vår sergant upp vem alla ha fått en DP, och mitt namn kom i slutet av mina utföranden i sjukvårdsmannakursen. Var jätte glad av den för nu ha ja mera lomadagar o använda.

När loman börjat åkte jag hem me bil och var kvällen med mina grannar. Vi spela, va i bastun och så en film, alltså helt normal kväll. Fredagen var lugn dag, jag var på datorn, ute o fota hunden, butiken och annat. På kvällen åkte jag ti familjen Järveläinen för att se Passion of the Christ. Filmen är K-18 och jag fatta nog helt bra varför. Den är ju rå, men därför rå för den är så realistisk. Filmen är jätte bra gjord och nu nästa gång när man läser t.ex. Markus kap. 15 så har man en annan bild av hela Jesus lidande. Kvällen få ti pikkutunnit när jag fick lite bilder från deras dator som hade försvunnit från min dator efter dedär lilla olyckan som hände före julen. Fick en stor del av mina egna bilder tibaka och det var jätte roligt. På lördagen var det lepodag, satt vid datorn länge och titta på bilderna jag fått och editera också någo. På dagen var jag med hunden ute och tog många bilder när vi va i hundparken. Var också ti ett par butiker o föra flaskor o köpa mat och annat ti nästa veckas gruppskjutläger. Ca klo 16 tiden var jag me Henkka i Kottby o sparka lite futis, men vi va int nån länge när vi va bara vi två och det börja bli jätte kallt när det blåste så mycket. På kvällen åkte jag ti Svedängen var två församlingsmedlemmar hade uppståndelsefest. Vi va ganska mycke människor där, varifrån nästan 1/3 va ungdomar. De va roligt o va där igen, fastän man gick sen jätte sent o sova och nästa morgon sku man sen ti kyrkan ti Malm. Fortsatte hemma o ta de lugnt o vara hos grannen, börja kännas som på hösten när man int hade nästan nån skola och allt va så lugnt... På kvällen fick jag ett samtal att jag sku komma ti Parkstad o spela sähly o dit få ja sen. Där spela redan Järveläinens, Freja o Antti på gatan och efter en stund kom också Sanna o spela. Hade inte sett Sanna på en lång tid, tror sista gången var på avfärdsfesten var vi också visade för första gången vår nyaste film ”The Megamasters in Dublin”. Så nu den människan jag inte sett i sivilen på en lång tid e Otto, som jag såg sist i sivilen 8.1 utanför Nylands Brigads port när vi inryckte. Efter sählyn få jag igen ti grannen o bada bastu o spela. På söndagen sov jag lite länge i misstag och märkte att jag inte hinner mera ti kyrkan, så då åt jag snabbt och få rakt ti datorn o börja skriva dehär. Senare idag ska vi o spela futis, hoppeligen med en stor grupp, ti Kottby var det finns bättre plan än på Puksu. Det händer kanske ännu någo på kvällen men jag tror jag kanske ska göra någo me grannarna igen. Måst föde åka igen tibaka ti brigaden fastän dehär sivila livet är så choko...

veckan ska vi på gruppskjutläger och vad jag har hört så ska ja ha all min sjukisutrustning med mig, men vet int kommer jag o fungera som en sjukvårdsman, kanske i någo fall men jag hoppas att jag får skjuta med skarpa. Jag slipper inte på veckoslutsloma för vi kommer från lägret på lördagen men på söndagen så borde vi ha salibandy- o futisturnering, så ja ska ta med lite idrottskamor hemmifrån. Kommer int ihåg hu vår nästa vecka sen ser ut men säkert kommer jag o va i lede o fösöka bara vara med. Jag e int säker om ja sku va veckoslutsdejour i sjukis de veckoslute men om jag e så då e jag o kommer inte då alltså hem heller då. Få se hu de går, allti kan jag göra så att jag slipper på loma då och ta något annat veckoslut. Sånhänt ha de vari o sånhänt kommer de o vara, vi ses o hörs!!!