Wemppaust, nakki-naps och första hjälp

Denhä veckan tyckte jag gick ganska kivasti, fastän den hade en mycket dålig dag. Men de övriga 4 var mycket roliga och givande, men jag berättar int ännu om dem. Vi fortsätter me söndagen, ja va ti kyrkan och efter de åkte jag snabbt hem för att jag sku fa o se mina två Kuusamo vänner. Åkte dit me bil och var me dem i ca 1 timme och prata o annat. De va helt kiva och de gjorde min och deras dag positiv när vi såg varandra igen. Senast hade jag sett dem en kväll då de va till Helsingfors och när jag och min granne var till deras hotell. Min granne var igen med mig nu o se på dem men efter ca 1 timme måste vi sen fa och vännerna måste ti abikryssningen o göra någo... Hann vara en tid hemma, packa kamorna och äta o sånhänt före jag åkte ti Puksu för bibelstudium. Före jag hann änns in såg jag Niko och efter en stund kom också Hanna, Emma och 3 någo flickor som Hanna hade plockat upp från tågstationen... alltså med andra ord Melinda, Sofia och Sofie. Sofie hade haft födis i januari så hon fick en finskspråkig nya testamente och psaltare från mig som jag hade fått av gideoniterna. Efter en tid kom också den sista ÖB-flickan, Netti, ti bibelstudiume. Till slut var vi 7 pojkar o 7 flickor (nytt rekord!!!) och det blev ganska trångt och småmysigt. Efter en bra bibelstudium åkte vi ti Hese och äta före Jan, Mokus och jag sku åka tibaka till vårt brigadhem. På vägen ti brigaden hände något som aldrig hänt till mig förut och som jag hoppas att det inte aldrig mera händer till mig eller någon annan. Vi mötte en älg på vägen. En liksom riktig älg som gick över vägen när vi körde. Tack o lov satt jag långa ljus på i tid så hann jag märka älgen i tid och sakta ner o tack o lov att älgen gick och inte sprang. Fastän det var inte närapå att hända nån olycka i situationen var det fördet ganska skrämmande och mina fötter skaka nog en tid efter det. Ti slut kom vi ti brigaden och få o sova så snabbt som möjligt. På måndagen hade vädret blivit kallt igen, och det kändes. Vi åkte med flaka, alltså arméns rekka, ti en plats i skogen var vi sku va en stor del av dagen och skjuta. Dagen va jätte rolig tyckte jag men kölden var nog myyycket störande. Jag hade varit hela förra veckan lite sjuk och på måndagen blev jag ännu mer sjuk så på tisdagen wemppa jag, alltså jag sjukanmälde mig på morgonen och deltog inte i dagens utbildning i skogen, utan få på morgonen till sjukhuset, berätta vad som var fel och fick tabletter och annat kiva för att jag skulle känna mig bättre. Jag fick också en dag BUT, alltså Befriad från Ute Tjänst, så fick vara inne hela dagen. De va också kiva att få gå tibaka ti enheten helt själv och inte ha nån undersergant o leda. Genast när jag kommit från sjukhuset fick jag nakki-naps, alltså en högre militärgrad gav mig en uppgift som skulle göras genast och som han inte själv orka göra. Denhä nakkin fick jag av en underlöjtnant och det gick ut på att jag fick med ett par andra wemppor ta alla böcker från ett förråd och sätta böckerna på fönsterbräden. Efter att jag gjort de fick jag en nakki från en undi och då sku jag föra alla tom flaskor ti soldathemmet. När jag nu slapp dit så köpte jag också lite choko ti mig själv. :D I enheten fick jag en ny nakki, jag sku börja räkna hu många böcker, videon och DVDn det fanns och skriva alla upp. Jag hade 2-3 wemppor o arbeta med mig och de fick allti sätta böckerna tibaka ti förrådet, så ja fick liksom pomottaa dem. Efter att vi gjort de måste jag och en annan wemppa sätta förrådet i ordning och sen var det färdigt. Ca 3 timmar tog det, men de vann nog det att jag sku ha vari mitt i skogen när det var frysande kallt. Onsdagen var sen kanske den värsta dagen under hela min G-period, för vår hjälpövervakare aspirant Lehmusvuo var på myyycket dåligt humör på dagen. Orsakerna: några jägare hade öppnat sig, många hade glömt saker från stridsutrustningen i stugan fastän de sakerna behövdes, många tog inte utbildningen på alvar utom var slappa och gav upp etc. Jag tyckte om dagens utbildning för det var första hjälp och jag var mycket aktiv, men sen när vi hade ute praktiska övningar så där var det jätte många som bara var att dom int orkar och tog den lättare vägen. Jag försökte mitt bästa och gjorde t.o.m. lite mera när mitt stridspar skada sitt knä så några saker gjorde jag dubbelt nästan. En orsak varför vår aspirant va på dåligt humör kan va fö att jag stred emot hans order och kom med två andra från utbildningen tibaka ti enheten före nån undi eller högre militärgrad hade kommit efter oss. Vi sku på muskelkonditionstestet och jag ansåg på utbildningen att vi borde börja fa tibaka redan så att vi hinner förbereda oss. När vi kommit ti enheten måste jag fa o säga ti honom att vi kommit tibaka för att vi sku ti muskelkonditionsteste, och han var inte glad för jag hade stridit emot hans order. En lindrig version av hans svar var att: ”Har du börjat tänka själv?!?!”. No ti slut så slapp ja o gö min muskelkonditionstest och det gick ganska så bra. 41 armpressar, 71 ryggmuskler, 51 magmuskler, utan fart längdhopp 2.40 m och 5 armhävningar (riktiga såna, alltså helt ner ända). Så ja fick 3+3+3+3+0 poäng, och mitt BMI värde, som e nån arméns ihme system, blev ti slut 20.8. BMI värde räknas med att ta cooperns resultat, alltså (2960 + (100x12)) / 200. 21 borde man ha haft för att få en DP, duglighets permission... så jag borde ha orka en armhävning till så sku de ha vari där. Också om ja sku ha sprungi 40 meter till i coopern, alltså då sku de ha blivi 3000 m så sku ja ha fått en DP. Så de ha vari ganska så nära varje gång... No man kan int göra någo ti saken, måst fa mera på punttis bara. Före middagen måste vi springa tre gånger runt enheten, en gång in o rätta och vi fick ingen kvällsfritid. På styrkegranskningen fick vi mycket spaka om dagen och det kändes int kiva. Torsdagen va sen en kiva dag, vi hade sista lektionerna i EA-kursen och också EA-tent. Om man fick godkänt i de så fick man om man ville köpa FHS-kort som bevis att man gått kursen. Jag klarade tenten och ja köpte också kortet. Betalningen gick så att en i gruppen sku ta allas pengar och namn upp och föra pengarna ti sjukhuset. Vi beslöt ingenting så jag tog saken i mina händer och börja gå runt i enheten i allas stugor och fråga vem som har beställt FHS-kort. De va helt kiva för jag visa igen ti undina att jag kan ta ansvar och jag vill göra saker. Före vi få o sova hade jag fått av alla pengarna och namnen och på fredag morgon fick jag gå tidigare ti maten, helt själv, för att jag sku genast efter de gå ti sjukis o föra pengarna dit och sen sku jag ännu hinna tibaka ti enheten ti nästa tjänst. Jag blev också ansvarig i att dela ut sen alla korten ti alla sen när korten har kommit. Jag fick nakki-naps genast när jag kom ti enheten för jag var före alla andra tibaks, så ja fick föra smutsiga trasor och moppar ti KJK och hämta rena tibaka. De va jätte kiva när man bärde över 120 våta trasor o moppar ensam... Fredagens utbildning var kiva tycker jag, vi va bara ett par timmar i en skog på brigadområdet och öva lite stridsparvis anfall, kassetbyte, störning och high- och lowready. Enda vad jag hatar i de e att ryggen ansträngs i de och sen e ryggen helt jumissa när man kommer tibaka ti enheten. Sen var det bara o fixa lite skåpet, städa och annat små potande före man hörde de magiska orden: ”Lomille POISTU!!!” Och Jan hamna bli ti brigaden för han ha restutföranden, hajoo siihen. :P

Nu på lördagen, när jag har fått njuta en stund igen om de civila livet, har jag int gjort så mycket utom jag har försökt ta det lungt när min hals börja värka igen på fredagen för mina verktabletter tog slut. xD Idag har jag mera 222 dagar kvar av min tjänstetid i armén, jeee! Imoron är det sen igen tibaka ti brigaden, jeee... Aijoo en juttu ännu, jag börja på veckan läsa Dagens Lösen för första gången och medesamma också på Nya Testamentet lite mera. På KBG möten har jag inte hunnit för fritiden har börjat oftast så sent eller sen har vi int haft nån. Men de ska ske en förbättring, hoppas jag. Sku villa fa på min första kommendering snart, och jag sku också villa ha varmare väder, få kölden är närapå att ta vinsten över mig. Hoppas alla har de kiva med att läsa ti studentexamen och annors med skolan. Vi försöker vara utan att hajoo i armén. Ses o hörs!!!