Sanitärs läger, 5 dagar mitt i Syndalen…
På måndagen gick vi sanitärer till maten själv och efter de packa vi lite till. Vi var klo 8 vid sjukis och fick vänta där sin tid före alla kom och vi börja packa bilen. Vi märkte att flaggan var i halvstång och det betyder bara en sak. Vi fick höra att det var en beväring som sku bli chaufför som hade dött i en olycka på veckoslute när han hade krockat med en lastbil. Det var horibelt o höra om det, hoppas att hela hans enhet och stuga har fått stöd och hjälp. Vi fick allt färdigt ganska så snabbt och sen fick vi åka ti Syndalen. Vi fick sätta wanhas JSP tält upp och själv sov vi i två HP tält. Jag var tältäldste i mitt tält och hade ansvar om hela tältet och sånt. På måndagen repetera vi mest sånt vad vi lärt redan. Till tältäldstes uppgifter hörde o göra kipinä- och närpostlista för tältet, vilket jag försökte göra så demokratiskt som möjligt. Till slut lyckades det bli så att jag var två gånger som först, en gång som sist och sista natten som andra sist, så jag hade dom bästa tiderna alltid. Vi lärde mycket om SP (sidontapaikka) och JSP (joukkosidontapaikka) tälten, att vad en sjukvårdsman ska göra där och vad som händer dit. Inlärningen var jätte lugn och vi hade mycket fritid och slappt, men det gick ofta ti de att vi slåg ved till oss och till wanhat. På onsdagen var det en sak som alla visste att dom sku hata, bårmarschen. 5 människor i en grupp, en bår, 5 vapen och 5 stridsbälten. En sku ligga på båren med sitt stridsbälte och alla 5 vapen, när de fyra andra satt två ståckar genom båren och bärde hela helahoiton på axlarna. Vikten, ca 100 kg eller mera. Längden på marschen, 6 km. Terrängen, hajottava. Vi klara det fördet och det var det viktigaste. Jag var vår gruppledare och försökte hålla andan uppe och motivera gruppen. Efter att vi gått marschen åt vi och sen slapp vi ti bastun, vilket kändes sååå skööönt! Senare på dagen hade vi en övning som säkert alla tyckte att var det roligaste vi hade, vi skådespela och öva SP tältets funktion. Vi va två grupper, och gruppen delades i två, så att ena halvan var SPs personal och andra hälften skadade med olika skador. Jag fick som min skada panik-ångest, alltså psykos, och det spela jag också länge och bra. Ingen visste exakt vad dom sku göra dem mig, för jag var så ur kontroll. Jag kastade min hjälm, vilken sen lämnades i skogen, jag kastade min mössa, den blev också i skogen. Jag sparka andra skadade och attackera sjukvårdsmännen för trodde de var ryssar. Jag röva en död stridsmanns vapen efter att jag rymmt från SP tältet tibaka ti terrängen. Min rollspel räckte ca 30 minuter och det var roligt som vad. Sen bytte vi roller och jag fick leka SP tältets medicinalundersergant som höll koll på funktionerna och såg till att dom värst skadade fick först vård och att man evakuera dem. Jag tyckte jag funka bra, snabbt och rätt och det tyckte wanhat också. På kvällen hade vi en praktiktest, vi sku sätta SP tältet i fullständigt skick, alltså alla sjukvårdssaker in i tältet och på rätt plats, eld i kamin, ljusen på etc., i under 20 minuter i bläckmörker. Vi hade övat det en gång med min grupp i ljust och då fick vi det på 15 minuter men elden i kaminen lyckades inte. Jag hade igen ansvar att alla i gruppen gjorde vad vi hade kommit överens att man sku göra, så alla visste exakt när de sku göra vad och vad de sku gö efter det. Jag hade ansvar om kaminen, men i början hjälpte jag till o dela ut hörnkepparna så att man fick tältet upp snabbare. Kaminen var vårt största problem och vi trodde vår tid sku bli just lite under 20 minuter när vi misslyckades en aning med att sätta tältet upp. VALMIS!!! Tiden, 13 minuter och 2 sekunder... Voi vitsi hu vi blev glada och börja härja. En så bra tid med sådär ganska normal funktion. Vi sku ha kunna lyckas med det på 11 minuter säkert och allt sku ha gått perfekt. Wanhas rekord på sanitärslägret hade varit 14 minuter 15 sekunder så vi var överlägset bättre än de. De 3 andra grupperna fick som deras tider 19.27, 19.28 och 19.59.54... Ganska thigt kan man säga. På torsdagen hade vi sanitärens prov, alltså 10 punkter var man sku göra olika förstahjälp saker och annat. Jag var i en grupp på 3 fastän man sku göra det i stridspar, men vi va inte rätt antal. Det att vi var tre var en fördel för oss, fastän vi missa ett par poäng när vi var om någo saker annan åsikt. Vår grupp fick bronz med 82 poäng, bästa gruppen fick 86. Sista natten var traditionernas natt, wanhat väckte oss klo 3 på natten och skrek ASEMAAN!!! Vårt tält var färdiga för det och nästan alla var redan vakna före det när vår närpostvakt hade hört när en väckarklocka hade ringt. När de skrek asemaan sprang vi bara ut på ett par sekunder med M-91 på oss, satt stridsutrustningen på oss ute och sprang asemaan. Jag kunde inte springa för var en sån pärön att hade skadat min häl när jag hade sågat ved. Jag tyckte själv asemarallin var ganska humör och sen blev det suoja-asemaan för ambulansen var i eld. Elden var TJ 13, alltså wanhas dagar på fredagen och med Europes ”Final Countdown” vid bakgrunden. Fredagen var sen lugn igen, enda hårda var att bära stockar som blivit över tibaka ti förrådet som var långt borta. Jag och mitt stridspar gjorde på vägen ett byte, när vi såg en hög med stockar och ingen vid närheten, så vi bytte vår tunga stock till en lång, tunn stock. Ingen märkte någo och vi hade de lätt o bära. Vid sjukisen tog vi all material ut och satt dom i ojennus ti förrådet och det gick snabbt, så vi kom i bra tid tibaka ti enheten och fick skåpet i SSS-skick snabbt och man hann t.om. duscha sig före loman. Jag körde igen Mono hem ti Esbo och på vägen stanna vi på ABC-Hese och äta och senare på Esso för att köpa lite choko och dricka. Jag hade blivit sista dagen sjuk och kände mig febrig och mycket snuvig. Näsan bara droppa helatiden.
1 Comments:
Hajoo me Synddalen!
By Ive, at 2:14 ip.
Lähetä kommentti
<< Home